För några dagar sedan lyssnade jag på en föreläsning som hölls för Chefsnätverket Close av Jan Eliasson. Budskapet var att vi måste börja agera och tänka “Tillsammans”. Jag upplever att vi blivit mer och mer individuella de senaste åren. Fokus har varit på det egna varumärket, på hur man uppfattas, priser man vunnit och poddar man besöker, instagramkonton mm. Att samarbeta och agera som ett samhälle och ett team har tonats ner.
Vi befinner oss just nu i en pandemi som i sin tur innebär att vi både har en pågående hälsokris och en ekonomisk kris. Det som Jan Eliasson påpekar i sin föredrag är att vi står inför två vägval, vad är det för land vi vill skapa efter krisen?
- Det egocentriska samhället. Dominerande krafter som vill hävda att man bara ska fokusera på sina egna intressen och bli mer lokala. Vi blir mer poliserade. Historiskt har vi sett perioder med extremt nationalism och auktoritära ledare och vi har lätt för att halka tillbaka i det. Om det skulle bli en realitet så försvagas demokratin.
- Ett samhälle med fokus på ömsesidigt beroende. Ett samhälle där vi har insett att vi är beroende av varandra och att vi inte är starkare än den svagaste länken. Tex det kvittar hur bra eHandel vi har om vi inte kan klara av logistiken. Att vi behöver ha ett beredskapslager för att säkra att vi har läkemedel eller att vi behöver ta hand om våra äldre. Vi behöver bli bättre på att förstå hela processen och om vi går denna väg så kommer vi stärka demokratin.
Jan Eliasson påpekar även att de brukade ha en princip som hette Build Back Better. Dvs att man ska lära sig sina misstag. Det ständiga lärande och evolutionen.
För mig innebär ovan att några grundläggande värderingar blir viktigare än någonsin.
- Laget går före jaget
I företagsvärlden innebär detta att en ledare är ingenting utan duktiga medspelare. Vi måste bli bättre på att bygga framgångsrika team där inte fokus är på ledaren utan att den man väljer som ledare är bra på att lyfta fram sina medarbetares kompetenser. I skolan innebär det att vi behöver skapa en kultur där man värderar allas kompetenser och styrkor i gruppen. I skolvärlden ser vi sedan några år tillbaka en tendens att särskilja barn med speciella behov från den övriga gruppen. Vilket i sin tur skapar en polarisering. - Samma målbild
För att fungera som en grupp behöver man en gemensam målbild, det gäller både för arbetsgrupper och privat. Vad vill vi uppnå tillsammans? Vilken typ av samhälle vill vi skapa, hur ska arbetsplatsen fungera, hur ska vi agera mot varandra? - Transparens
För att känna förtroende så behöver man känna att man litar på varandra och att man är ärliga mot varandra. Jag har personligen enormt svårt för backstabbers, pokerspelare och gökungar, dvs de du tror du litar på som sen alltid har en egen agenda, de som alltid tänker tre steg fram för att lura dig i sin fälla och de som bara är ute efter att ta din position. Det är bara i miljöer med bra transparens som man kan skapa kreativitet och engagemang och framförallt delaktighet. Tyvärr så är det allt för många företagsledningar som hyllar backstabbers, pokerspelare och gökungar i stället för bra teammedlemmar. - Build Back Better.
Ett ständigt lärande. Att fokusera på att hela tiden våga göra fel för att lära sig på vägen. Vi vet inte vad som är den bästa lösningen från början, men genom att testa så lär vi oss och genom reflektion så kan vi skapa något bättre. Ett ständigt i ifrågasättande och blamegamande hindrar ett kontinuerligt lärande och skapar ohälsosamma organisationer. Tyvärr är det allt för vanligt att man ser till brister i stället för att komma med lösningar.
De fyra värderingar ovan är enormt viktiga för mig i både hur jag agerar som medmänniska, ledare och mamma och drömmen är att skapa en värld och miljö kring mig som genomsyras av dem. Jag tror på karma och att “mobbarna” ska få sitt straff tids nog och att bara man är god och snäll och har goda avsikter så kommer det att gå bra.
Ovan tänkte jag på när jag och Rebuz var ute idag, jag sprang och han cyklade. Vi var tillsammans, vi pratade om ditten och datten, upptäckte nya platser. Målet var glass på Bauhaus och tillsammans skulle vi ta oss dit. Vi hade supermysig och det var isigt harmoniskt och vi båda mådde riktigt bra. Kanske en klyschig bild, men det ligger ändå mycket i det. Vi måste lära oss att arbeta effektivare tillsammans igen, att samarbeta, utnyttja varandras kompetenser, sätta laget före jaget och vara TILLSAMMANS.
No responses yet