Löpning

Race report : Stockholm Maraton

Posted on

Jag ligger efter med en massa race reports och tänkte beta av dem en efter en. Därför så kommer här en lite gammal rapport från Stockholm Maraton den 30 maj.

Vaknade ganska tidigt och åt en rejäl frukost med Liten innan jag skjutsade bort honom till Bauhaus där han skulle möta upp sin pappa. Jag körde sedan mot Fasta Strand för att parkera och sen ta pendeln in till stan.

Väl inne vid Stadion så var det ca en timme kvar till loppet började och därför gott om tid att göra allt det man kan. Det var ganska kallt i luften så det gällde att hålla igång kroppen och lämna påsen så sent som möjligt innan starten. Stötte på ett par vänner, bla in arbetskamrat Ronald, som jag småpratade med.

Målet med loppet var att hålla ett jämnt och bra tempo och även få lite koll på formen inför Ironman Frankfurt. Mitt mål var därför inte att slå personbästa eller något liknande. Det var nog bra det också för det väderprognosen såg allt annat än bra ut för loppet.


 Starten gick 12.10 och jag försökte att hålla mig runt 5.30 min/km som planerat. Det var ganska trångt i starten, men det ordnade ganska snart upp sig. När jag kom ut mot Strandvägen så började det droppa. Det var ganska skönt till en början och jag var glad att jag valt min löparkjol från LoveRunning och linne från PowerWoman. Båda plaggen sitter så bra på att det kvittar om de är genomblöta. Till det hade jag ett par oranga kompressionsstrumpor från LoveRunning och en orange Ironmankepa. Så jag var ganska kittad tagen till ära.

Kepsen kom väl till pass när det började hälla ner efter ca 15 km. Riktigt kallt hällregn. Jag sprang dock på och försökte njuta så mycket som jag kunde av loppet. Benen blev lite kalla och ganska stolpiga efter ett tag men det gick bra.

Håll det tempo jag tänkt fram till 28 km. Av någon anledning är det alltid precis innan 30 km som min svacka kommer. Benen stumpar, höfterna börjar gnissla osv. Jag kände igen den och försökte ignorera så gott som jag kunde och bestämde mig för att ge den en belöning och gå upp för Västerbron. Tyvärr finns inte så mycket att säga om de tidigare kilometrarna. Man njuter inte så mycket av utsikten när det öser ner. Det var några få ute och hejade men de stora massorna stannade nog hemma denna dag.

Efter Västerbron lossade det lite grann och jag kunde öka tempot något igen. Nu var det ju trots allt inte så långt kvar.

Det är något visst när man kommer upp på Odengatan. Benen bara går av sig själv och man vet att snart är man framme. Jag tog nog ett antal placeringar bara där.

Vad skönt det var att springa in på Stadion denna gång. Ca två minuter efter min måltid, men ändå nöjd med dagen. Enormt nerkyld visserligen men vid ganska bra form.

Efter målgången så tog jag mig ganska snabbt in i det överfulla omklädningsrummet. Där stod killar och tjejer om vart annat och försökte få på sig något varmt. Jag tror inte att det var någon som brydde sig utan det var värme som var den drivande kraften för alla.

Dagen avslutades som vanligt med ett riktigt varmt, långt och skönt bad hemma i RO. Det är något visst med att få krypa ner och värma upp sig riktigt rejält efter att ha tagit ut sig ordentligt.

Tävlingar

Race report : 70.3 Mallorca

Posted on

Nu har jag varit hemma i snart en vecka och jag har hunnit landa lite efter förra helgens tävling på Mallorca. Det känns nästan lite overkligt att jag för en vecka sedan cyklade på Vassvägen och förberedde mig inför loppet. Den här veckan har verkligen gått i ett rasande tempo.

2015-05-08 11.51.43

Väckarklockan ringde redan vid 05.30 förra lördagen och Marie och jag gjorde de sista förberedelserna inför loppet innan vi gick ner för att äta frukost. I matsalen satt redan några av de andra deltagarna och stämningen var förväntansfull och spänd. Pål skjutsade oss ner till starten i god tid så det fanns gått om tid till att pumpa och fixa med cykeln, lägg i de sista sakerna i påsarna osv. Jag hade fått plats precis vid speakertältet så jag passade på att ta en bild med Paul Kaye som ett kul minne.

2015-05-08 15.51.15

2015-05-09 06.46.51

2015-05-08 13.21.32

Tokladdad gick jag sedan ner mot starten för att lämna den sista påsen och för att förbereda mig inför simstarten. Det var tur att det var gott om tidför toalettkön var tokseg och lång.

Vid 07.50 var det dags att gå in i startområdet. Det kryllade av rosa mössor. Det yngre gänget tjejer släpptes i väg några minuter före oss gamlingar och det var oerhört coolt att se dem rusa ut i vattnet och ge sig i väg.

Starten på simningen gick bra. Det var ganska trångt och ganska hårda tag så det var lite svårt att få till något riktigt flyt. Det kändes i alla fall som det gick någorlunda bra och det gick att hålla lugnet trots att det var ganska mycket fötter och armar att försöka ta sig emellan.

1043_057142

swim

Målet var att komma under 40 minuter och det gick bra. Löpningen upp mot cyklarna var relativt lång. Min enda tanke var att vara snabb och effektiv och inte tappa allt för mycket fart. Tjejerna i Transition var helt enorma. Vilken service. I samma stund som jag släppte ner den färdigt påsen så var de där och plockade upp den och jag kunde springa mot cykeln.

Jag tittade ner på klockan när jag svängde ut från växlingsområdet och den visade på 8:53 och det gav ett litet kvitto på att simningen gått ok.

Cyklingen mot Pollenca gick bra och benen kändes pigga och glada. Cykeln som jag hade hyrt från Procycling var urskön. Jag hade visserligen pimpat den lite extra, men oj vilken hoj ;). Jag kunde hålla ganska bra fart fram till backen, sen var det bara att trampa på uppför. Jag hade valt en utväxling på 11-28 och det visade sig perfekt för mig och det gick ganska lätt uppför backen. Väl uppe så var det bara att glida bort till Lluc och sen ge sig upp för de sista backarna mot bensinmacken.

1043_001756

Backen ner var lite läskig. Jag kände mig ovan på cykeln och den ryckte lite i sidled men det gick bättre och bättre och på slutet gled det på bra. Det är lite tur att jag kan de backarna så bra.

Nere i Caimari så svängde vi av upp mot Moscari och Campagnet. Det partiet är riktigt dåligt. Kass asfalt helt enkelt och det låg ganska mycket flaskor utmed vägen. Non-drafting regeln var smått omöjlig att följa, det var tjuvtjockt med cyklister. När vi kom till Buger så spred vi ut oss något och det gick att pumpa på rätt bra och jag gick upp och snittade över 30 km/h.

Hela vägen in mot mål kändes så bra. Skönt tryck och pigga ben. Det var bara höger höft som spökade lite, men det lossade efter ett tag. Jag misstänker att jag hade sadeln ett snäpp högre än vanligt och att det ställde till det lite för höftböjaren.

bike

Vilken känsla det var att svänga in på Carretera D’Arta och se Team Snabbare-gänget stå och vänta. Så gött.

1043_008886

Väl inne växlingsområdet så gick det fort. Lämna cykeln, hämta påsen och sen tjoff tjoff på med löparskorna och sen i väg.

Löpningen gick i stort sätt tillbaka igen nerför Carretera D’Arta och sen ner tillbaka igen ut mot vattnet och upp mot hamnen. Det var grymt varmt, närmare 30 grader och solen stod högt. Så enormt tacksam för alla goa vänner som stod utmed banan och hejade på. Första kilometrarna gick ganska bra och jag bestämde mig snabbt för att köra på så länge jag orkade. Sub 6 började snurra runt i huvudet. Skulle det gå? Kanske. Inte tappa fart bara.

Det började bli ännu varmare och svamparna tog ganska snart slut men jag höll i så gott jag kunde. Efter ca sexton kilometer så var jag rejält varm, trött, saltig, svettig och svullen. Det var då bara ett halvt varv kvar och med Stens ord ringande i öronen om att inte fega ur så försökte jag öka. Jag hade räknat efter att det skulle gå att komma under sex timmar bara jag inte saktade ner. Sista raksträckan nerför Carretera D’Arta kändes oändligt lång. Jag spanade längre och längre fram för att se om det svängde av. Men nej. Fyra kilometer kändes som åtta. Gissa om det var skönt att svänga av och komma fram till stranden en sista gång. Helt underbart. Jag sprang på endorfiner in mot mål och målrakan var helt underbar. Känslan av att ha klarat sub 6 och att ha genomfört loppet. Fasen det finns krut kvar i gumman fortfarande.

run

1043_031355

1043_049707

5:55:56 blev slutresultatet. Det är jag jättenöjd med. Mycket kan hända under ett lopp, men allt hade gått bra och till och med bättre än vad jag hade vågat hoppas på.

total

Efter målgång så blev det massage och häng i solen med Linda, Mathias, Johanna mfl innan vi på stela ben stapplade oss tillbaka till transition area för att hämta upp cyklarna och ta oss hem mot hotellet igen.

Jäklar vilket kul lopp det var. Fina omgivningar, skönt väder (trots att det var VARMT), härlig gemenskap och fantastiska prestationer. Jag kommer garanterat tillbaka.

Tävlingar

RACEREPORT : Väsby Duathlon

Posted on

I fredags deltog jag i mitt livs första Duathlon och det var RIKTIGT kul. Jag hade ingen aning om hur det skulle gå innan. Det var evighet sedan jag sprang 5 km och 2,5 km. Cykeln hade jag lite koll på så det var med skräckblandad förtjusning som jag stod på startlinjen vid kl 12.00 i fredags. Kvällen innan hade blivit sen. Allt för sent hade jag insett att jag borde köra med mina nya tävlingshjul och att de inte hade någon kassett på sig. Att jag dessutom behövde justera växlarna pga detta hade jag totalt ignorerat. Tack vare coaching från Niklas via Facebook så gick det bra och vid midnatt så stod cykeln klar. Morgonen därpå började med en lång och god frukost tillsammans med Rebuz innan det var dags för att packa ihop allt i bilen. På vägen ut hann jag tänka “vad skönt att jag vet att det går bra att vara tre personer i min bil ch en cykel, det har jag ju klarat innan” sen kom en snabb tanke till “neeeeeej, den gången tog ju Tommy min cykel. JÄVLAR!!”. Pulsen steg till 180 och jag påbörjade i lastning av prylar, barn och cykel. Det gick bra :). Helt otroligt vad min lilla pärla är rymlig ibland. 2015-05-01 09.57.25 Sen bar det av mot Mia och Västra Skogen. Enormt tacksam för att hon lovat att hoppa in och ta hand om Liten under loppet. Dessutom är det kul med lite vuxensällskap. Det blir inte så mycket av den varan just nu. Väl framme i Väsby så parkerade vi bilen och packade ur till omgivningens stora uppskattning. Min lilla bil är lika lång som de andra bilarna är breda. Efter att ha checkat in så började alla tävlingsförberedelser så Mia och Rebuz gick iväg på upptäcktsfärd. Jag mötte upp med Agneta Berg och hann ha lite prerace snack. Det var ett helt gäng från SCT på tävlingen så det var kul att återse klubbkamraterna. Starten gick kl 12.00, precis efter att himlen öppnat sig. Den första löpningen gick bra och det kändes relativt lätt. Vågade inte riktigt pressa på. Tyvärr så hade jag lite tankar på denna veckas tävling på Mallis. Så här i efterhand hade jag nog kunnat pressa på lite till. Växlingen över till cykel gick bra och jag for iväg på mina nya tävlingshjul. Cykeln gick bra och jag kunde trampa på ordentligt. Det var första gången jag cyklade efter att jag och Sten justerat sittställningen så det det var lite spännande att se hur kroppen reagerade. Låg i bågen hela tiden och trampade på. Det var svårt att få någon riktig fart då det var ganska mycket motvind ut. Det regnade fortfarande så det var inte direkt mysigt väder, men vad gör det när man tävlar. Man hinner inte riktigt tänka på det. Jag nådde inte riktigt mitt mål att snitta över 30 km/h men jag är ändå nöjd. väsby Benen kändes helt ok när jag gav mig ut på den sista löpningen. Jag kunde ta i och hade det inte varit för en liten blunder med nummerlappen så hade det gått lite snabbare. Jag drog av misstag i nummerlappen och inte i racebeltet och lappen gick helt enkelt av. Därför var jag tvungen att sätta fast den igen och det gjorde att jag var tvungen att sakta ner tempot något. Nu har jag lärt mig att snurra runt racebeltet när det regnar, eller kanske alltid för säkerhetskull. IMG_2463 Jag kom i mål på 1:20:22 och det är helt ok för Fru Lemur och för att vara min första Duathlon. Det kommer garanterat bli flera framöver. Det var riktigt kul och passade mig bättre än vad jag hade trott innan. Allt som allt en mycket kul och trevlig tävling och jag kommer igen nästa år igen, och då ska jag minsann vara snabbare 🙂 PS. Ett stort tack till Mia som hjälpte mig med Rebuz :)) Bättre hejarklack kan man inte ha!! DS.

Triathlon

Tester hos Sten – bakslag

Posted on

Jag har tränat ganska mycket den senaste tiden och känner mig stark och i bra form, därför blev jag ganska nedslagen när jag fick resultatet från testerna hos Sten. De visade att jag faktiskt blivit svagare.

Där fick jag för att jag inte ätit och sovit ordentligt på senaste tiden. Balansen mellan mig själv, familj och jobb har inte varit på topp där jobbet krävt ganska mycket. Jag har tränat på för att orka med den ökade belastningen, men inte hunnit med att göra min matplanering och även fått lägga allt fler luncher på möten. Flera dagar i veckan har det inte funnits tid till varken lunch eller mellis. Det ökade tempot på jobbet gör att jag sover dåligt. Ja, och då kan ju inte kroppen tillgodogöra sig träningen och återhämtar sig inte.

Det är ju inte så att jag inte vet om allt det där, men det är svårt att reglera och att behålla balansen…

Resultatet blev därför att löpningen i stort sätt stått stilla. Pulsbandet bråkade med oss så därför blev inte grafen så bra, men resultatet ser i stort sätt ut som förra gången. Cyklingen visade ett försämrat resultat. Jag har helt enkelt blivit svagare i låren och simningen är lika dålig som innan. Upplyftande resultat eller hur …

Nu har det gått ett par dagar och jag har hunnit smälta det och även fått mig en spark i baken. Jag måste sova mer. Ta mig tid att göra matlådor, ta med mellis och återta kontrollen igen. Det här håller inte. Det är bara att skala bort och prioritera om. Kanske inte att “bara” men jag ska i alla fall göra ett seriöst försök.

Så om jag fortfarande inte är starkare till nästa test så får ni skälla på mig. Då har jag fallit tillbaka igen och det är inte bra nog.

Simning

Nytt samarbete med Coach Ludde

Posted on

Ett av mina mål i år är att bli en bättre och snabbare simmare. Det vore enormt kul att kunna hänga på Masterssimmarna och kunna inleda IM Frankfurt med en simtid på runt 1:15. Tiden är egentligen inte det avgörande, utan att jag känner mig stabil och att jag kan njuta av att simma.

Jag lärde mig frisim genom att titta på Youtubeklipp för tre år sedan och tog mig raskt från 10 m till 3000 m. Genomförde mitt första lopp den sommaren genom att köra Stockholm Triathlon. Hela hösten och en bit in på våren hade jag ont i axeln och kunde inte simma. För att se var jag låg så körde jag ett simtest hos Micke Rosén. Det var ingen vacker syn. Jag hade lagt mig till med en massa konstigheter. Bl a så hade jag fått för mig att armarna skulle vara spikraka ;). Behöver jag berätta att jag inte hade tillstymmelse till balans i vattnet.

2013 blev ett ganska kasst “simmarår”. Jag utvecklades inte speciellt mycket och jag fastnade lite. Det som fick saker att hända igen var att vi åkte på ett fantastiskt kul simläger med SCT. Det leddes av Per och Daniel och helt plötsligt fick jag ett enormt sug efter att bli en bättre simmare. Det blev kul igen och jag längtade till både poolen och framförallt öppet vatten. 1:23 på IM Barcelona blev ett kvitto på att det gick åt rätt håll, men jag vill bli snabbare och säkrare.

Så nu står jag inför att ta nästa steg och det ska bli suveränt kul och jag är så glad att jag får hjälp av en av de bästa, Coach Ludde. I eftermiddag drar vi igång med test och PT lektion på Eriksdalsbadet. Det ska lägga grunden för min träning de kommande tio veckorna. Tanken är att få in tre simpass per vecka under den perioden och sen försöka hålla igång det tom Ironman Frankfurt och framförallt så ska jag kunna slå Per på fötterna när vi kör Amfibiemannen i år ;). Åh, vad kul detta ska bli!

Triathlon

Veckoplanering

Posted on

Nu är det igång igen. Det eviga pusslandet. Jobb. Rebuz aktiviteter. Min träning. Hemmet. Rufz. Allt måste hinnas med och samtidigt som man någonstans ska hinna med att andas och njuta av stunden.

Nu börjar det dock falla på plats. Veckoschemat. Och det känns faktiskt riktigt bra.

På måndagar är det min vilodag och Rebuz går på sin simning i Torvalla simhall. När vi kommer hem så finns det tid för lite hemmafix. En skön kväll helt enkelt.

Tisdagarna så åker vi till SATS Haninge och jag kör intervaller på bandet eller så åker vi till Farsta Simhall och simmar ihop med efterföljande bastu och mys och senare på kvällen brukar det bli en tur på trainern lite beroende på hur Stens schema ser ut.

Onsdag är Rebuz vilodag och jag springer till eller från jobbet, lite beroende på hur den övriga planeringen ser ut.

Torsdagarna åker vi till Farsta simhall och Rebuz går på Zumba medan jag simmar.

Fredagar åker vi till SATS Farsta och springer på bandet igen och kör lite styrka.

Lördagar kör jag Urban Tribespass på SATS Stadion och sen är trainerkväll. Trainer är så extremt enkelt att få till, antingen på morgonen när Liten sover eller på kvällen. En frihet i sig.

Söndagar är vår riktiga aktivitetsdag. Rebuz har truppgymnastik på morgonen och då hinner jag köra ett distanspass löpning. 1,5 timme för mig själv att bara njuta av springa. När Liten är klar så kör vi till Eriksdalsbadet, äter lunch, vilar lite och sen går Liten på simhopp och jag simmar. Ev. så kör jag ett yogapass innan Litens gympa på morgonen.

Så pussel och pyssel så fick vi ihop det. Lilla familjen Renz har ett fungerande schema, en rutin som funkar. Någonstans i allt så finner vi lugnet och kan njuta av dagen.

Cykling

Race report : SM/RM Västerås Triathlon 2014 Olympisk

Posted on

Då det inte blev någon start i Vansbro för mig så var det extra kul att få chansen att starta i SM/RM i Västerås och därför vill jag inleda med ett stort tack för allt stöd från Jessica (min underbara barnflicka) och alla fantastiska klubbkompisar som ställer upp med glada tillrop och en extra klapp i ryggen när man behöver det som mest. Någon dag när jag känner mig mogen för det kanske jag skriver ner vad som hände, men tills dess får ni gärna fråga för jag har inga problem att berätta, men vissa saker är svåra att skriva ner utan att göra någon ledsen och därför är det bättre att låta bli.

Nog om det utan detta inlägg ska jag handla om roliga saker och triathlon och inget annat. Söndagsmorgonen började enormt tidigt med en väckarklocka som ilsket pep kl fem på morgon och en sömndrucken triathlet som rullade av madrassen i källaren och stolpade i väg mot badrummet. Efter en stadig frukost och ha fyllt bilen till bristningsgränsen med cykel, kläder mm så bar det av mot Sickla där jag skulle möta upp Marie. Då jag var lite sen ringde jag henne från bilen och det blev ganska snart tydligt att det inte skulle bli någon start för henne då hon hade ont i halsen och kände sig krasslig. Vi möttes i alla fall vid Statoil i Hammarby Sjöstad då Marie hade en påse som bl a skulle till huvuddomaren Fredrik Orava i bilen. Efter lite chitchat så for jag ensam iväg mot Västerås med stereon på högsta volym.

I bilen passade jag på att repetera växlingarna, banan mm i huvudet. Det gäller att komma ihåg antalet varv, sim in, cykel ut osv. så att det sitter under loppet och man slipper virra runt som en yr höna.

Framme i Västerås så var det dags för urlastning av utrustning, nummerlappsuthämtning och incheckning av cykeln. Allt gick enormt smidigt och en knapp timme innan start var jag klar med allt. Då kom beskedet som vi alla väntat på, det blev våtdräkt på simningen :). Jag var inställd på att simma utan så jag blev nästan besviken till en början, men nu i efterhand så är jag enormt tacksam för jag hade inte velat vara i det slagsmålet utan.

Vid nio började vi gå ner mot starten ca 1 km bort vid hamnen. På vägen stötte jag på Ulf och Ydremark, vänner från Camp Mallorca, och vi gick och pratade gamla minnen och taktik. De hade smart nog valt att ta skor och jag ångrade att jag gick barfota när jag såg allt glas på marken nere vid hamnen. Jag hade visserligen tur, men det kunde gått illa.

Jag hann med ca 400 m insim innan start och allt kändes bra tills de bredvid mig berättade att Motionsklassen startade 2 min efter oss. Att ha en grupp som kommer ikappsimmandes när man precis fått lite ordning i den första gruppen är väl inte direkt att föredra. Mina onda aningar blev en realitet bara några minuter senare.

14670678593_2da2e064f9_o

Foto: Triscore

De första 500 m gick fort. Ut till bojarna, runt och tillbaka. Precis innan vi skulle upp på land och springa över till hamnbassängen började eländet. Killarna från motionsklassen hade hunnit ifatt och de var allt annat än snälla och välartade. Det var regelrätt slagsmål och inom 300 m hade jag fått två riktiga käftsmällar och jag var rejält yr och medtagen. Det gick helt enkelt inte att simma utan speciellt under broarna var det som en sardinburk och alla låg på varandra och slogs om att komma fram. Simningen gick riktigt dåligt och jag kom upp ur vattnet efter 34 minuter. Nästan fem minuter efter den tid som jag hade velat få.

Växlingen gick bra och jag noterade att det var flera cyklar kvar och att det inte bara var jag i min klass som hade haft det tufft.

Cykelbanan var enkel och rak och det var enkelt att bomba på raksträckorna, men vinden gjorde att ut så snittade jag över 40 km/h och hem ca 28 km/h. Det höll dock på att bara bli några hundra meter för mig då en funktionär bestämde sig för att släppa fram en bit mitt framför mig i en av de första kurvorna. Jädrar vad rädd jag blev. Jag lyckades snabbt svänga undan och hade tur att jag inte träffade refugen. Det var bara centimeter ifrån att det kunde gått riktigt illa. Det var inte den enda gången som funktionärerna betedde sig lite illa åt på cyklingen. De släppte in bilar, de sprang över vägen precis när man kom i en kurva, de drog om banan osv. Om det är något som man vill skicka med till tävlingsledningen till nästa år så är det att gå igenom rutiner med funktionärerna kring just cyklingen. Allt annat fungera exemplariskt så där har jag inget att anmärka.

14461483069_c416fdc7c1_o

Foto: Triscore

Då jag hade tappat en hel del på simningen så bestämde jag mig för att göra ett så bra cykellopp som möjligt för att hämta upp så mycket som möjligt. Det blev mycket tid i bocken och rejält sura ben i motvinden, men det var det värt och efter 1:15 rullade jag in i växlingsområdet igen. Ett stort tack till alla klubbkompisar, Christina Comstedt mfl som hejade utmed banan. Man fick så mycket energi och glädje och det var med ett leende på läpparna som jag gav mig ut på löpningen.

Löpningen inleddes med en kort sväng på 400m och sen tre varv på vardera 3200 m. Benen kändes ganska pigga trots att jag pumpat på en del under cyklingen och jag kunde dra på ordentligt från början. Löpningen var det som fungerade bäst på hela loppet, både ut egen synvinkel och som arrangemang. Funkisarna var helt fantastiska. Skrattade och hejade och då man mötte varandra hela tiden så fanns det en massa möjligheter att skrika glada tillrop till varandra. Det var ett rent nöje att lubba runt i Västerås under dryga femtio minuter.

Det var nästan med lite vemod som jag sprang i mål. Som vanligt kände jag mig pigg och jag hade kunnat ta i mer eller jobba på ett tag till. Det bådar gott inför IM Barcelona då distanserna är betydligt längre. Det som jag inte riktigt lyckades med, och som jag hade lovat Sten, det var att vara snygg i målgången. Snygg kommer jag nog aldrig kunna bli när jag tar ut mig. Jag har helt enkelt inte det där lätta, svävande och feminina utseendet som vissa tjejer kan ha. De där som ser skitsnygga ut i alla lägen, även när de kliver upp ur en tjärn med tång hängande över axlarna. Men jag tog i alla fall och det kan ingen ta i från mig ;).

14646559511_4beb4c17e3_o

Foto: Triscore

Slutresultatet blev 2:43.05 och en sjätte plats i min åldersgrupp på SM och det är ju inte fy skam för en ensamstående mamma i karriären. Lite snabbare än i Stockholm förra året och ca femton minuter bättre än Örserum (fast det var utan våtdräkt och en riktigt kuperad bana). Framförallt så kände jag mig starkare och hade kul hela vägen.

Passar på att skicka med ett par extra bilder och en stort grattis till alla fantastiska prestationer och ett speciellt grattis till Mikaela som vann Olympisk Distans Senior. Vilken grym tjej och inspirationskälla!

14461716759_53e27989fe_o

Foto: Triscore – Glad Mikaela efter målgången

14463554699_3d7b43260f_o

Foto: Triscore – En fokuserad Micke på väg upp ur vattnet

14646270584_f218a821fb_o

Foto: Triscore – Urstarka Thomas på cyklingen

14669681143_fb8da6e9d3_o

Foto: Triscore – En glad och lycklig Daniel på väg mot mål