Simning

Nytt samarbete med Coach Ludde

Posted on

Ett av mina mål i år är att bli en bättre och snabbare simmare. Det vore enormt kul att kunna hänga på Masterssimmarna och kunna inleda IM Frankfurt med en simtid på runt 1:15. Tiden är egentligen inte det avgörande, utan att jag känner mig stabil och att jag kan njuta av att simma.

Jag lärde mig frisim genom att titta på Youtubeklipp för tre år sedan och tog mig raskt från 10 m till 3000 m. Genomförde mitt första lopp den sommaren genom att köra Stockholm Triathlon. Hela hösten och en bit in på våren hade jag ont i axeln och kunde inte simma. För att se var jag låg så körde jag ett simtest hos Micke Rosén. Det var ingen vacker syn. Jag hade lagt mig till med en massa konstigheter. Bl a så hade jag fått för mig att armarna skulle vara spikraka ;). Behöver jag berätta att jag inte hade tillstymmelse till balans i vattnet.

2013 blev ett ganska kasst “simmarår”. Jag utvecklades inte speciellt mycket och jag fastnade lite. Det som fick saker att hända igen var att vi åkte på ett fantastiskt kul simläger med SCT. Det leddes av Per och Daniel och helt plötsligt fick jag ett enormt sug efter att bli en bättre simmare. Det blev kul igen och jag längtade till både poolen och framförallt öppet vatten. 1:23 på IM Barcelona blev ett kvitto på att det gick åt rätt håll, men jag vill bli snabbare och säkrare.

Så nu står jag inför att ta nästa steg och det ska bli suveränt kul och jag är så glad att jag får hjälp av en av de bästa, Coach Ludde. I eftermiddag drar vi igång med test och PT lektion på Eriksdalsbadet. Det ska lägga grunden för min träning de kommande tio veckorna. Tanken är att få in tre simpass per vecka under den perioden och sen försöka hålla igång det tom Ironman Frankfurt och framförallt så ska jag kunna slå Per på fötterna när vi kör Amfibiemannen i år ;). Åh, vad kul detta ska bli!

Triathlon

Veckoplanering

Posted on

Nu är det igång igen. Det eviga pusslandet. Jobb. Rebuz aktiviteter. Min träning. Hemmet. Rufz. Allt måste hinnas med och samtidigt som man någonstans ska hinna med att andas och njuta av stunden.

Nu börjar det dock falla på plats. Veckoschemat. Och det känns faktiskt riktigt bra.

På måndagar är det min vilodag och Rebuz går på sin simning i Torvalla simhall. När vi kommer hem så finns det tid för lite hemmafix. En skön kväll helt enkelt.

Tisdagarna så åker vi till SATS Haninge och jag kör intervaller på bandet eller så åker vi till Farsta Simhall och simmar ihop med efterföljande bastu och mys och senare på kvällen brukar det bli en tur på trainern lite beroende på hur Stens schema ser ut.

Onsdag är Rebuz vilodag och jag springer till eller från jobbet, lite beroende på hur den övriga planeringen ser ut.

Torsdagarna åker vi till Farsta simhall och Rebuz går på Zumba medan jag simmar.

Fredagar åker vi till SATS Farsta och springer på bandet igen och kör lite styrka.

Lördagar kör jag Urban Tribespass på SATS Stadion och sen är trainerkväll. Trainer är så extremt enkelt att få till, antingen på morgonen när Liten sover eller på kvällen. En frihet i sig.

Söndagar är vår riktiga aktivitetsdag. Rebuz har truppgymnastik på morgonen och då hinner jag köra ett distanspass löpning. 1,5 timme för mig själv att bara njuta av springa. När Liten är klar så kör vi till Eriksdalsbadet, äter lunch, vilar lite och sen går Liten på simhopp och jag simmar. Ev. så kör jag ett yogapass innan Litens gympa på morgonen.

Så pussel och pyssel så fick vi ihop det. Lilla familjen Renz har ett fungerande schema, en rutin som funkar. Någonstans i allt så finner vi lugnet och kan njuta av dagen.

Cykling

Race report : SM/RM Västerås Triathlon 2014 Olympisk

Posted on

Då det inte blev någon start i Vansbro för mig så var det extra kul att få chansen att starta i SM/RM i Västerås och därför vill jag inleda med ett stort tack för allt stöd från Jessica (min underbara barnflicka) och alla fantastiska klubbkompisar som ställer upp med glada tillrop och en extra klapp i ryggen när man behöver det som mest. Någon dag när jag känner mig mogen för det kanske jag skriver ner vad som hände, men tills dess får ni gärna fråga för jag har inga problem att berätta, men vissa saker är svåra att skriva ner utan att göra någon ledsen och därför är det bättre att låta bli.

Nog om det utan detta inlägg ska jag handla om roliga saker och triathlon och inget annat. Söndagsmorgonen började enormt tidigt med en väckarklocka som ilsket pep kl fem på morgon och en sömndrucken triathlet som rullade av madrassen i källaren och stolpade i väg mot badrummet. Efter en stadig frukost och ha fyllt bilen till bristningsgränsen med cykel, kläder mm så bar det av mot Sickla där jag skulle möta upp Marie. Då jag var lite sen ringde jag henne från bilen och det blev ganska snart tydligt att det inte skulle bli någon start för henne då hon hade ont i halsen och kände sig krasslig. Vi möttes i alla fall vid Statoil i Hammarby Sjöstad då Marie hade en påse som bl a skulle till huvuddomaren Fredrik Orava i bilen. Efter lite chitchat så for jag ensam iväg mot Västerås med stereon på högsta volym.

I bilen passade jag på att repetera växlingarna, banan mm i huvudet. Det gäller att komma ihåg antalet varv, sim in, cykel ut osv. så att det sitter under loppet och man slipper virra runt som en yr höna.

Framme i Västerås så var det dags för urlastning av utrustning, nummerlappsuthämtning och incheckning av cykeln. Allt gick enormt smidigt och en knapp timme innan start var jag klar med allt. Då kom beskedet som vi alla väntat på, det blev våtdräkt på simningen :). Jag var inställd på att simma utan så jag blev nästan besviken till en början, men nu i efterhand så är jag enormt tacksam för jag hade inte velat vara i det slagsmålet utan.

Vid nio började vi gå ner mot starten ca 1 km bort vid hamnen. På vägen stötte jag på Ulf och Ydremark, vänner från Camp Mallorca, och vi gick och pratade gamla minnen och taktik. De hade smart nog valt att ta skor och jag ångrade att jag gick barfota när jag såg allt glas på marken nere vid hamnen. Jag hade visserligen tur, men det kunde gått illa.

Jag hann med ca 400 m insim innan start och allt kändes bra tills de bredvid mig berättade att Motionsklassen startade 2 min efter oss. Att ha en grupp som kommer ikappsimmandes när man precis fått lite ordning i den första gruppen är väl inte direkt att föredra. Mina onda aningar blev en realitet bara några minuter senare.

14670678593_2da2e064f9_o

Foto: Triscore

De första 500 m gick fort. Ut till bojarna, runt och tillbaka. Precis innan vi skulle upp på land och springa över till hamnbassängen började eländet. Killarna från motionsklassen hade hunnit ifatt och de var allt annat än snälla och välartade. Det var regelrätt slagsmål och inom 300 m hade jag fått två riktiga käftsmällar och jag var rejält yr och medtagen. Det gick helt enkelt inte att simma utan speciellt under broarna var det som en sardinburk och alla låg på varandra och slogs om att komma fram. Simningen gick riktigt dåligt och jag kom upp ur vattnet efter 34 minuter. Nästan fem minuter efter den tid som jag hade velat få.

Växlingen gick bra och jag noterade att det var flera cyklar kvar och att det inte bara var jag i min klass som hade haft det tufft.

Cykelbanan var enkel och rak och det var enkelt att bomba på raksträckorna, men vinden gjorde att ut så snittade jag över 40 km/h och hem ca 28 km/h. Det höll dock på att bara bli några hundra meter för mig då en funktionär bestämde sig för att släppa fram en bit mitt framför mig i en av de första kurvorna. Jädrar vad rädd jag blev. Jag lyckades snabbt svänga undan och hade tur att jag inte träffade refugen. Det var bara centimeter ifrån att det kunde gått riktigt illa. Det var inte den enda gången som funktionärerna betedde sig lite illa åt på cyklingen. De släppte in bilar, de sprang över vägen precis när man kom i en kurva, de drog om banan osv. Om det är något som man vill skicka med till tävlingsledningen till nästa år så är det att gå igenom rutiner med funktionärerna kring just cyklingen. Allt annat fungera exemplariskt så där har jag inget att anmärka.

14461483069_c416fdc7c1_o

Foto: Triscore

Då jag hade tappat en hel del på simningen så bestämde jag mig för att göra ett så bra cykellopp som möjligt för att hämta upp så mycket som möjligt. Det blev mycket tid i bocken och rejält sura ben i motvinden, men det var det värt och efter 1:15 rullade jag in i växlingsområdet igen. Ett stort tack till alla klubbkompisar, Christina Comstedt mfl som hejade utmed banan. Man fick så mycket energi och glädje och det var med ett leende på läpparna som jag gav mig ut på löpningen.

Löpningen inleddes med en kort sväng på 400m och sen tre varv på vardera 3200 m. Benen kändes ganska pigga trots att jag pumpat på en del under cyklingen och jag kunde dra på ordentligt från början. Löpningen var det som fungerade bäst på hela loppet, både ut egen synvinkel och som arrangemang. Funkisarna var helt fantastiska. Skrattade och hejade och då man mötte varandra hela tiden så fanns det en massa möjligheter att skrika glada tillrop till varandra. Det var ett rent nöje att lubba runt i Västerås under dryga femtio minuter.

Det var nästan med lite vemod som jag sprang i mål. Som vanligt kände jag mig pigg och jag hade kunnat ta i mer eller jobba på ett tag till. Det bådar gott inför IM Barcelona då distanserna är betydligt längre. Det som jag inte riktigt lyckades med, och som jag hade lovat Sten, det var att vara snygg i målgången. Snygg kommer jag nog aldrig kunna bli när jag tar ut mig. Jag har helt enkelt inte det där lätta, svävande och feminina utseendet som vissa tjejer kan ha. De där som ser skitsnygga ut i alla lägen, även när de kliver upp ur en tjärn med tång hängande över axlarna. Men jag tog i alla fall och det kan ingen ta i från mig ;).

14646559511_4beb4c17e3_o

Foto: Triscore

Slutresultatet blev 2:43.05 och en sjätte plats i min åldersgrupp på SM och det är ju inte fy skam för en ensamstående mamma i karriären. Lite snabbare än i Stockholm förra året och ca femton minuter bättre än Örserum (fast det var utan våtdräkt och en riktigt kuperad bana). Framförallt så kände jag mig starkare och hade kul hela vägen.

Passar på att skicka med ett par extra bilder och en stort grattis till alla fantastiska prestationer och ett speciellt grattis till Mikaela som vann Olympisk Distans Senior. Vilken grym tjej och inspirationskälla!

14461716759_53e27989fe_o

Foto: Triscore – Glad Mikaela efter målgången

14463554699_3d7b43260f_o

Foto: Triscore – En fokuserad Micke på väg upp ur vattnet

14646270584_f218a821fb_o

Foto: Triscore – Urstarka Thomas på cyklingen

14669681143_fb8da6e9d3_o

Foto: Triscore – En glad och lycklig Daniel på väg mot mål