80 dagarTriathlon

Dag #2 – Att gå utanför sin Comfort Zone

När det gäller att tävla så har jag den senaste perioden blivit allt för bekväm och undvikit obehagliga situationer, som att tävla mot de jag vet att jag kommer förlora stort mot. Jag har därför dragit mig ur i sista sekund eller helt enkelt inte anmält mig. Detta år är jag fast besluten att ta bort detta hjärnspöke. För varför är det egentligen ett problem? För att bli bättre måste man utmana sig själv och gå utanför sin comfort zone.

Det var därför som jag bestämde mig för att vara med i TT series by Cellexir Endurance & Aktivitus. Det är fyra lopp med olika distanser från 19 km till 180 km. Fyra helt olika utmaningar och där alla kan vara med helt gratis. Det man behöver göra är att gå med deras grupp på Strava samt gilla deras sida på Facebook. Jag ser det som en perfekt start i att börja tävla mer och vänja mig vid tävlingsmomentet. Det kan låta lite egendomligt men jag har aldrig tävlat i enbart cykel, utan då har jag alltid simmat före och sprungit efteråt.

Idag var det dags för andra deltävlingen på 81 km som gick från Vikskolan till Almunge och tillbaka. En utmanande sträcka. Man kan inte trycka på allt utan man måste försöka ta varligt och inte bränna all energi på en gång. Jag hade med hjälp av Johan Hasselmark på Aktivitus räknat ut att jag borde landa runt 160 W för att inte köra rätt in i väggen. Det gick faktiskt riktigt bra, men nog om själva resultatet för detta inlägg handlar snarare om att våga. Att kliva över gränsen.

Jag satte mig ner och funderade på hur jag själv kan göra för att utmana och göra det obekväma bekvämt och kom fram till fyra saker:

Förändra mina gamla vanor och rutiner

Då det främst är inom triathlon som jag svårt att kliva utanför så måste jag leta upp nya sociala sammanhang samt ta hjälp av en ny coach som peppar mig och som jag säger till att inte låta mig vika ner mig. En extra bonus är att genom att skapa nya rutiner med nytt träningsschema, nya kontaktytor mm så skapar jag även nya minnen och varje dag får ett värde. Rutiner har annars en förmåga att få dagarna att gå utan att man märker det.

Lära mig att det är ok att misslyckas

Genom misslyckanden lär man sig, inte genom att lyckas. Det är en bistra sanningen. Jag vill alltid presentera bra och är i stort sätt aldrig nöjd. Tyvärr gäller detta även på jobbet. Det finns alltid något att jobba på och förbättra. Därför måste jag försöka kväva den inre rösten som säger att jag kommer misslyckas. För vad är det värsta som kan hända?

Säga ja

När det kommer en möjlighet till tävling så ska jag börja säga ja oftare. Ju fler gånger jag gör det, ju mindre dramatiskt kommer det att bli.

Testa nytt

För hur man kan veta om man är bra på något om man inte testar. Tänk om jag helt plötsligt upptäcker en helt ny talang vid snart 50 års ålder. Det vore ju synd att missa den möjligheten.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *