Endurance PTFamiljenSwimrunTävlingarTräningTriathlon

Swimrun säsongen är ääääntligen igång

Idag så kickade swimrunsäsongen igång på riktigt. Jag vet att några varit ingå flera veckor, men det har inte lockat att slänga sig i kallt vatten. Men så idag så damp det ner ett meddelande från Peter. “Hej Vill du köra Utö Sprint med mig i morgon”. Min spontana reaktion var, nej, det går nog inte, jag har ju Rebuz och jag har ju inte simmat ute än i år. Men så är jag ju enormt dålig på att se begränsningar och min hjärna klarar inte riktigt av ordet inte så tjugo minuter senare ser jag mig själv skriva “Kanske ring”. Ytterligare trettio minuter senare så var vi anmälda som Team Rebuz.

Förberedelserna drog igång i ett rasande tempo. Peter behövde en ny swimrundräkt. Peter på Trispot hjälpte till så ytterligare två timmar senare var Peter kittad med dräkt och glasögon. Jag körde sen hem och lagade middag till två hungriga nioåringar och satte sedan på mig min swimutrustning och gav mig ut på årets första swimrunpass.

Mötte min grannes son i backen upp från Ro och han hade visst blivit lite chockad av att möta en springande kvinna i våtdräkt när han skulle ner och fiska med sonen. Min granne Heimo som är van vid det här laget hade berättat för honom att det är fullt normalt i vårt område. Lämande i alla fall tre barn som lekte kull i trädgården och sprang sedan bort mot badplatsen. Det var med viss oro som jag sprang ut i vattnet. 12 grader är ju ändå rätt så kallt.

Gissa om jag blev helt överlycklig när jag kände att vattnet var skönt. De 200m simning över till Tyresö var ren njutning. Sprang sedan ca 100m och simmade sedan 450m över till vår brygga igen. Det var inte ens lite kyligt utan det var bara helt underbart. Så jag har saknat detta!

När jag kom fram till vår brygga så mötte jag grannens (Hasses) son igen. Haha, han måste tro jag är tokig :-). Väl hemma hängde jag upp våtdräkt mm på tork och njöt av känslan av att vara nybadad. Det går inte riktigt att sätta fingret på, men man känner sig fri, ren och sommar. Ibland är jag bara extra kär i mitt och Rebuz Ro.

Väl hemma igen så chattade jag och Peter igen och förberedde det sista inför morgondagen. Det kommer bli så grymt kul. Inte seriöst då vi gör detta på uppstuds, men ändå att testa något nytt.

Så nu står jag här. Uppe alldeles för sent, men steker bananpannkaka och fixar mellis till i morgon. Jag ser så i fram emot det. Utö here we come 🙂

 

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *