TävlingarTräning

Husarö Runt anno 2016

Då är det dags att sammanfatta mitt tredje Husarö Runt men första gången jag simmar det långa varvet.  Jag minns första året när jag var ute och tittade på och att jag då tänkte att det var helt galet att simma 6,2 km. Då som nu så är det mest väldigt duktiga simmare som startar. Inte sådana som jag som lärt mig att simma via Youtube och på ålderns höst. Det var därför som jag var lite extra nervös inför lördagen.

Jag skulle egentligen inte startat i år utan varit med SJs Cyckling Team och cyklat Åre-Stockholm. Av olika anledningar så fick jag hoppa av det och fick då möjlighet att vara med på Husarö Runt i stället och jag vill passa på att rikta ett stort tack till den fantastiska tävlingsledningen som fixade så att jag i sista stund fick plats både i tävlingen samt till middagen efteråt.

Dagen började med att jag tog bilen till Hökarängen och därefter tunnelbanan in till stan. Utresan med Cinderella var som vanligt supertrevlig och jag, Linn, Abbe, Sofia och några av hennes träningskompisar satt och snackade i stort sätt hela vägen så två timmar gick fort. Väl framme så dröjde det inte länge innan det var dags för preracemöte. Efter mötet hade vi drygt en timme på oss att snacka och förbereda oss.

husaro

Banan är enkel, det är bara att simma runt ön. Man ska dock inte underskatta banan för det. Mer om det kommer lite längre ner i detta inlägg.

Nytt för i år var att den korta distansen (1,8 km) startade samtidigt som den långa. 2014 startade vi på den korta distansen så att man kunde se starten på den långa och sen gå bort till starten. Personligen tycker jag det var bättre då målgången blir mer samlad. Nu blev startfältet väldigt utspritt.

Vid 14.00 så gick vi ner till bryggorna där starten går för Husarö Runt och började att förbereda oss. Vädret som växlat mellan sol och regn hade nu bestämt sig för att inte vara bra. Det blåste ganska rejält och regnet hängde i luften.

13987387_10153883692773775_4436637084467756561_oFoto: Per Svanberg

När vi stod i startfållan så tittade jag mig runt. Bara en massa riktigt bra simmare. Bara en sådan sak som att jag stod 2 m från Josefin Lillhage. Här gällde det att göra ett bra lopp annars kommer man bli känd som årets flopp. (Nu får man ju inte glömma att simmare i regel är grymt trevliga människor och de skulle aldrig säga något utan snarare peppa och vara snälla).

Starten gick 14.15 och jag hamnade helt fel från början där jag gick allt för snävt mot första udden. Det fick jag sen äta upp när jag fick vågorna både på väg in mot klipporna och på väg ut. Snacka om tvättmaskin. Insåg dock mitt misstag och korrigerade när jag sen gick mot nästa boj.

13987370_10154436829599549_6491548005302278111_oFoto: Agnes Juhlin

Det var gott om frivilliga ute i kajaker och båtar och det kändes tryggt då vädret var lite ogästvänligt. Simningen gick nu bättre och bättre och jag började kunna ta igen lite av det jag missade i starten. När vi kom runt på baksidan av Husarö så var det ganska vågigt och jag fick lida av att jag bara kan andras åt vänster när jag simmar OW. Det är definitivt något som jag måste jobba på till nästa år. Det bidrog även till att jag lyckades missa den första vätskekontrollen och fick simma tillbaka och in till bryggan.

Vätskekontrollerna på Husarö Runt är obligatoriska och en säkerhetsåtgärd. Just då var jag inte lika glad åt det hela och simmade irriterat fram till bryggan och ropade mitt nummer innan jag simmade ut till banan igen. Jag var så arg på att jag missat och inte sett bojen. Jag borde räknat de bojar jag passerat och varit medveten om att den var där.

När jag kom ut på banan igen så gick det riktigt bra bort till där man rundar ön igen. Här kom i mitt tycke banans svåraste del. Det var vågigt och ganska svår navigerat. Nu var det dessutom kanske tomt på medtävlande.

Jag vevade i alla fall på och det kändes fortfarande bra och snart var jag vid vätskestation nummer två. Skönt :-). Spanade lite snabbt på klockan när jag hällde i mig i ett glas sportdryck och såg att jag hade simmat 5600 m. Bara 6-800 m kvar. Gissa om det kändes bra.

Snart dök det upp röda små hus och en massa båtar och jag närmade mig målgången. Nu var det riktigt svårt att se bojarna. En funktionär som säkert gjorde sitt absolut bästa för att hjälpa mig försökte köra före och visa, men tänkte nog inte på att bensinångorna hamnade i det vatten där jag skulle simma. Jag var nära att kräkas och mådde riktigt illa och blev helt yr och hann tänka att jag kan ju inte bryta här. Jag bröstsimmare därför ett par armtag för att återfå kontrollen igen och simmade sen vidare.

Vid målgången mötte Linn och de andra upp. Det var en riktigt go känsla att springa upp för gräsmattan och i mål på min första riktiga simtävling. 2:19 blev slutresultatet. Det är jag nöjd med. Givetvis hade jag hoppats på lite bättre, men om man ser till distansen och vädret så hade jag nog inte kunnat simma mycket snabbare.

Efter målgången så var det ganska snart prisutdelning och dags för middag på Gustaf III så vi stressade bort till Bystugan och klädde om.

Prisbordet var som vanligt generöst och vinnarna i de olika klasserna, dam och herr på korta och långa distansen korades. Utöver det så lottades det ut en mängd priser.

13920299_10153883695853775_9063405693014995950_o

Långa distansen (herr)
Foto : Jörgen Tisell

13920084_10153883695473775_4750439184217233794_o

Långa distansen (dam)
Foto : Jörgen Tisell

13925763_10153883694998775_5768870193186712850_o
Korta distansen (herr)
Foto : Jörgen Tisell

13923402_10153883694718775_36685734200410049_o

Korta distansen (dam)
Foto : Jörgen Tisell

Dagen avslutades med en supergod middag ombord på Gustav III på vägen in mot Stockholm igen. Som alltid så var det mycket skratt och glädje ombord.

13938240_10153883699108775_3244780504668053587_o

Husarö Runt är verkligen ett unikt lopp som jag varmt rekommenderar till alla som gillar att utmana sig lite extra samt ha en underbar dag med vänner. Jag kommer att återkomma det vet jag. Troligtvis redan nästa år för Husarö Runt har blivit en naturlig del av min sommar och det skulle kännas enormt tomt om det inte blev av.  Klart det är långt, men det går och det är kul hela vägen, framförallt när man kommer i mål ;-).

(Jag slarvade lite med att fotografera själv under dagen och har lånat lite bilder från Facebooksidan. Jag hoppas att jag fått till rätt fotograf om inte så hör av dig så ändrar jag givetvis)

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *